När jag var liten hade jag inga husdjur. Eller det kanske jag hade om man räknar med fiskar, en hamster och brorsans marsvin. Men ingen katt, ingen hund. Mina föräldrar hade själva vuxit upp med djur och visste vilket stort ansvar och jobb det var att ha ett sånt djur. Så jag fick alltid höra "det får du skaffa så fort du flyttar hemifrån". Och det gjorde jag. Först skulle vi bara ha en katt. Men efter många om och men bestämde vi att det kändes bäst att ha två, så dom hade varandra på nåt vis. Tyvärr var alla kattungar tingade i den kull som vi bestämt den första katten från, men vi sa att ni kan väl höra av er om ni får "återbud" på nån. Till en början hade vi alltså bara en katt, min bebis och ögonsten Estella. Min pappa och jag hämtade hem Estella från en familj utanför Örebro, Wille var i Prag den helgen så Estella och jag var själva hemma i två nätter innan han kom hem. Från första natten sov hon bredvid mig i sängen, under täcker först längs med mitt ben. Den kvällen Wille kom hem ställde hon sig framför honom och reste ragg, ungefär som hon ville tala om att "kom inte här o stör". Sen dess var hon och jag ett. Några veckor senare kom Udda in i familjen, hon var ett "återbud". De två små liven kände inte igen varandra och hade en helg då de slogs lite grann, men sen var de som lång och lerhalm - ett tag iallafall. Under åren som gått har de "växt ifrån" varandra men har ändå haft den andra i närheten.
För nån vecka sen märkte vi att Estella hade börjat kräkas upp maten, hon som aldrig spydde annars. Till slut ringde jag till smådjurskliniken här i stan och fick en tid. Veterinären tog blodprov och ringde senare under dagen för att tala om att det verkade som hon hade någon virusinfektion. Veterinären misstänkte också att det var något fel på hennes sköldkörtel då hon alltid varit väldigt överviktig utan att vi har övermatat henne. Det fanns också tecken på diabetes. Vi fick antibiotika att ge henne, så i torsdags kväll gav jag henne första dosen. Då blev hon sämre och kräktes mer frekvent. Jag ringde tillslut Agrias jourveterinär som var extremt otrevlig och kunde inte förstå varför hon hade fått antibiotika mot virus? Som om jag hade något svar på det. Natten till fredag, kräktes hon blod, och satt bara och stirrade bredvid vattenskålen. Jag ringde till Karlstads djursjukhus på morgonen och fick en tid direkt. Väl där, kändes det som mitt liv tog slut. Jag visste ju om det innerst inne att det inte fanns något att göra. För att göra en lång historia kort så har Estella alltid ätit kortison på grund av allergi mot något födoämne, vi har tagit biopsier på henne utan direkt resultat, därav en av anledningarna till att hon var överviktig, på grund av det här har hon länge legat på gränsen till diabetes. Och jag har alltid sagt att får hon diabetes så får vi tänka på henne i första hand, inte vad Jag vill. Veterinären i karlstad sa att för att ens få reda på vad hon led av just nu, skulle dom bli tvungna att lägga in henne med dropp ett par dagar, för att sen röntga och ta massa andra prover. Och bara jag hörde allt det bröt jag ihop och fick tillslut gå emot vad hela min kropp och själ skrek efter, att jag vill ta med henne hem igen. Men hon skulle inte behöva lida genom allt detta. Min älskade tjocka katt. Där låg hon så svag och trött. Vem är jag att utsätta henne för prover och tester hit och dit för att hon ska stanna hos mig.
Efter lunchtid somnade Estella in för gott. Vi hade kramats, pussats, viskat till henne hur mycket vi älskade henne och hur mycket hon betydde för mig. I nästan 9 år har jag haft henne nära mig, nästan varenda natt har vi legat tillsammans i sängen. För er var hon en katt. För mig var hon den jag tröstade mig hos när jag var ledsen, en vän som alltid låg tätt intill och bara lyssnade. Jag kallade henne mamsan, hon var rund som en bullmamma och tog rollen som den trygga stabila katten medan Udda svävar både hit och dit ibland. Jag är så glad över att jag gav Junie 'Estella' som andranamn. Efter katten?! Tänkte ni. Efter min bästa vän tänkte jag.
Hon var så fin min vän, och jag saknar henne så det gör ont i hela kroppen.
Har spenderat eftermiddagen och kvällen med min dotter och min älskade mamma. Pappa är hos storebror i Skåne och Wille jobbar kväll. Mamma skämmer bort mig på alla plan och jag är evigt tacksam för att min mamma är just MIN mamma. Och pappa med förstås! Idag har hon skämt bort mig med att köpa blommor till rabatten, planterat dom, tagit med Junie ut på gården så jag fick chans att börja ta rätt på Kristinehamns stökigaste och skitigaste hem, sen medan jag la Junie var hon hemma hos sig och lagade underbar mat som hon sen tog med över och vi hade en "romantisk middag för två" :) Min mamma är fin ända från hjärteroten ända ut i fingerspetsarna. Och Junie har den bästa mormor och morfar ett barn kan önska. Så....det var dagens inlägg, fyllt av känslomässigt slisk! ;) Annars är jag tokförkyld med bihålor som värker igen och jag är livrädd för att den spolningen inte är långt borta. Junie sover som en kratta just nu, ibland funderar jag på om hon lider av nattskräck. Så trött, sliten och i stort behov av semester är de ord som nu beskriver mig som bäst. Därför ska jag nu gå upp o sova, 20.52 en fredag kväll! Najt najt
Emelie, Sussie - Emelies svägerska och jag tog "en sväng" till Ullared igår. Åkte 05.30 och var hemma igen 22. Gjorde ett bättre jobb med shoppingen denna gång även om 99% av grejerna var till Junie! Bortskämd är hon! Det var en rolig och trevlig dag med mycket skratt och flams! Idag har vi invigt diverse vatten/sandbord, lekt med tågbana och sett nya pippifilmen osv! Nu är det vilodags och efter vilan kommer svärmor på besök. Jag gjorde en omgång rabarbermuffins som jag även gjorde häromdagen men de tog slut för de var så goda om man får säga så själv, hursomhelst blev de nog inte lika goda idag då jag glömde dom i ugnen lite för länge....typiskt mig! Aaaja shit happens. Det blir förhoppningsvis invigning för Junies säng ikväll med. Imorrn är det dags för 1 1/2 år sprutan, lite i efterskott då hon såklart varit sjuk tidigare. Jag undrar lite var sommaren håller hus?? Jag vill vara garanterad värme!! Jäkla pruttland vi bor i ibland.
Grattis Sverige på din dag, du har bjudit på perfekt svensk sommarsol och glada miner! Grattis också storebror och Wille som båda heter Gustav. Vi spenderade förmiddagen i mariebergsskogen, kikade på djuren och lite annat som var dagen till ära bland annat Friskis & Svettis för barn. Sen blev det ett varv på Ikea, ja trots vädret! Vi var tvungna att köpa mörkläggningsgardiner då det är dagsljus kl 03 i vårt sovrum och det är inget vidare. Blev även en ny säng till Junie som börjar växa ur spjälsängen, hon slår i kanterna o har sig om nätterna. Ska bli spännande och se om hon "accepterar" sängen eller inte. Ser fram emot att kunna ligga bredvid vid nattning iaf! Eftermiddagen har bestått av lite grejande ute sen åkte Wille & Junie på fotboll medan jag snabbstädade lite. Nu är jag helt slut med ett lätt uns av halsont och eftersom jag inte har några planer på att bli sjuk så är det bäst att det inte blir värre! På lördag hägrar Ullared igen och det vill man ju inte missa ;) Imorrn är jag och Junie lediga men har änsålänge inga planer!
