Ledsamheter
Ooh jag har precis sett första avsnittet av The Hills säsong 4! Vilken glädje :) Och som vanligt vill jag bara gå till frissan efteråt, shoppa loss och bli allmänt rik. Men med studielån blir det väl på sin höjd en beställning från H&M!
Jag har inte gjort så mycket idag, städat och packat upp lite, tvättat....mamma dök upp precis med en nyplockad bukett blommor som jag fick...söta lilla mamma. Vi bestämde att vi ska gå på Mamma Mia imorrnkväll, ska bli mysigt...tror inte mamma har vart på bio på flera år.
Till något mindre mysigt.
Igår kväll, råkade jag hamna i ett Dr. Phil avsnitt på tv4plus, det handlade om en 28 årig tjej som led av bulimi och anorexia. Hon vägde 27 kg. TJUGOSJU KILO..........hon hetsåt varje dag flera tusen kalorier iklädd dunjacka och mössa för hon frös så, sen kräktes hon ungefär 150 ggr om dan, vilket är ungefär var tionde minut. Jag grina mig genom hela avsnittet. Jag är så jävla trött på allt gällande mat, ätstörningar och bantningskurer. Alla ska glatt och stolt annonsera ut vad de har ätit till frukost, eller med andra ord hur "nyttigt" och hur lite de har ätit, och hur mycket de ska motionera osv.......varför undrar jag. Jättebra om man motionerar, självklart men varför måste man lägga upp det som allt ingick i en tävling om vem som gör det värst?! Kan inte dom som inte redan är sjuka, inse att en ätstörning kan leda till döden och det är inget man skaffar som hobby för att alla ska tycka att man är hurtig som inte äter?
Ett kontrollbehov som är så starkt att du inte längre kan fungera normalt tillsammans med andra människor som du älskar men som inte kan förstå hur du mår inombords. Det är så ledsamt och tragiskt när man ser de här tjejerna (och självklart killarna också i de fall) hur långt det har gått innan de får hjälp, och i många fall är kontrollbehovet så starkt att de kanske inte klarar av att få den hjälp de behöver just för att de inte kan släppa kontrollen.
Jag tycker verkligen det är jätteledsamt.
Såhär ser tjejen ut som var med i avsnittet..
Jag undrar vem som ser detta som lockande?
Jag har inte gjort så mycket idag, städat och packat upp lite, tvättat....mamma dök upp precis med en nyplockad bukett blommor som jag fick...söta lilla mamma. Vi bestämde att vi ska gå på Mamma Mia imorrnkväll, ska bli mysigt...tror inte mamma har vart på bio på flera år.
Till något mindre mysigt.
Igår kväll, råkade jag hamna i ett Dr. Phil avsnitt på tv4plus, det handlade om en 28 årig tjej som led av bulimi och anorexia. Hon vägde 27 kg. TJUGOSJU KILO..........hon hetsåt varje dag flera tusen kalorier iklädd dunjacka och mössa för hon frös så, sen kräktes hon ungefär 150 ggr om dan, vilket är ungefär var tionde minut. Jag grina mig genom hela avsnittet. Jag är så jävla trött på allt gällande mat, ätstörningar och bantningskurer. Alla ska glatt och stolt annonsera ut vad de har ätit till frukost, eller med andra ord hur "nyttigt" och hur lite de har ätit, och hur mycket de ska motionera osv.......varför undrar jag. Jättebra om man motionerar, självklart men varför måste man lägga upp det som allt ingick i en tävling om vem som gör det värst?! Kan inte dom som inte redan är sjuka, inse att en ätstörning kan leda till döden och det är inget man skaffar som hobby för att alla ska tycka att man är hurtig som inte äter?
Ett kontrollbehov som är så starkt att du inte längre kan fungera normalt tillsammans med andra människor som du älskar men som inte kan förstå hur du mår inombords. Det är så ledsamt och tragiskt när man ser de här tjejerna (och självklart killarna också i de fall) hur långt det har gått innan de får hjälp, och i många fall är kontrollbehovet så starkt att de kanske inte klarar av att få den hjälp de behöver just för att de inte kan släppa kontrollen.
Jag tycker verkligen det är jätteledsamt.
Såhär ser tjejen ut som var med i avsnittet..
Jag undrar vem som ser detta som lockande?
Kommentarer
Postat av: Anna
Det är ledsamt och se hur illa detta hysteriska dilemma om att vara perfekt är,för det kan leda till att man kan dö av det..
är det värt det tanke på att man bara har en enda chans med livet man fått??!!!!
Glad att du kommit hem och vi kan höras hur mycket vi vill igen:)
pusskram
Postat av: emelie
fy faan vad hemskt...
Postat av: Anonym
Ja jag säger det samma har en nära familjemedlem som är sjuk i denna förbannade sjukdom, men tro inte att man får hjälp av sjukhus man flyttas runt på olika psykavdelningar, (i flera år...) för läkarna vet inte vad de ska göra.. Sorry om jag lägger mig i men råkade ramla in på din blogg. Tur att nån/några tar ton. Vi behöver flera som DIG Eller ER!! MVH Lilla Jag
Trackback