Emma - Det är så jag säger det

Igår när jag och mamsen åkte hem från Kstad och lite hysteriskt klänningshoppande, så hamnade vi mitt i ett snökaos och 1 plusgrad. Men allvarligt?! Vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta, men vi bestämde oss för att skratta snön rakt i ansiktet. Inombords tror jag vi grät båda två.

Jag var duktig o skrev på mitt arbete på eftermiddan och nu är det snart klart...tacka gud för det. Eller jag kan ju tacka mig själv först o främst.
W var på svensexa för sin bror igår och jag och min väldigt förkylda och trötta kropp intog en soffposition med godisskålen i högsta hugg, jag fick även ett oväntat men trevligt spontanbesök av tovsan. Vi låg utslagna i varsin soffa och kollade på specialavsnittet av CSI.
Den här helgen har inte känts som helg.

Idag måste jag, trots att det känns som jag har feber, ta mig till kstad - igen, för att jag o mia ska studera lite till. Det är precis så som jag vill spendera min söndag. Eller inte.

Jag har för övrigt hostat hela natten så huvudvärken har gett sig till känna och en viss ansträngd bröstkorg finns också.
Tre dagar kvar på praktiken,  jag har nedräkning även om jag trivs men jag vill fan bara vara ledig.