Emma - Det är så jag säger det

Jag är en väldigt känslosam person. Jag har temperament och värme på en och samma gång. Skrattar jag så gråter jag, gråter jag så skrattar jag...upp o ner som en berg-o-dalbana. Jag har alltid varit såhär och jag trivs med att vara en känslosam person. Det är lite som att ha olika årstider i humöret. Och vi vet väl alla att efter regn kommer solsken?

Jag har läst en blogg idag, som skrevs av Madde som dog för ett par dagar sen i cancer. Sedan hamnade jag i hennes mammas blogg. Sen hennes pojkväns blogg, jag upptäckte att han och jag gick i samma klass förra året. Tänk va lite man vet om varandra ibland. Man kan gå bredvid varandra utan att veta hur mycket den ena kämpar för att inte tappa hoppet.
Jag har, utan att känna någon av de här människorna, gråtit floder över deras berättelse. Jag har väldigt lätt för att sätta mig in i andras liv, både på gott och ont antar jag. Vi kan väl säga att känslomässigt hamnade jag i mörkaste vinter en stund, men insåg efter att ha läst om deras kämparglöd att jag kan njuta av den vackra hösten både inuti och utanför. (www.jagefrisk.blogg.se)

Tänk vad mycket man tar för givet varje dag.
För att få ett extra flöde på tårarna lyssnade jag på "Andra sjunger Olle Ljungström" på www.myspace.com/olleljungstrom