Nostalgia

Jag sitter och klurar ihop en skiva till min morbror med bara kent. Och det är ett väldigt roligt uppdrag för det ger mig en anledning till att sitta och lyssna sönder gamla låtar som jag inte lyssnat på på tusen år. Isolaskivan ger mig rysningar. Uuuuuh. Brabrabra.
Kul att sprida musiken till USA också, andra skivor jag gjort cirkulerar redan i deras vänskapskrets har jag hört. Kan jag få en del av pengarna sen, jocke berg??
Jag har faktiskt ett kentprojekt till på G men det får ni se OM det blir bra. Lite geek-varning såhär på kvällen men hell yeah!

Chans


I trängseln utanför
Sen december ingen snö
Jag följer efter dig
genom kön

Du stryker fingrarna
lätt mot min kind

Och i ett ögonblick
då allt står still
så får jag en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig
allt det du aldrig haft
Men var för feg

Det finns ett enkelt svar
Du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats
Jag tar allt

Jag trycker läpparna
lätt mot din hals

Jag frågar "gråter du?"
Du smakar salt

Du gav mig en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans att ge dig
allt det jag aldrig ger dig

Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback