En liten nypa ångest
Nej men egentligen känns det väl rätt okej, det som känns värst är att nätterna kommer att kännas lite tuffa då vi har delat väldigt bra på "jobbet", jag har ammat och Wille har tagit blöjor...nu gäller det att se till att han får sova så gott han kan. Sen handlar det lite om min egen osäkerhet, det här med att ta sig utanför dörren med ett spädbarn som kan bli superledsen när som helst var som helst. Det är ju inte det att hon dör av att vara ledsen en stund men det är ändå jobbigt kan jag tycka om man befinner sig utomhus eller dylikt långt hemifrån och inte riktigt kan trösta henne, mata henne eller vad det nu kan tänkas röra sig om. Jag vet att det tar lite tid och sen får man mer rutin och även lite mer självsäkerhet gällande allt detta men just nu känns det lite obehagligt.
Vi kommer sakna Wille väldigt mycket hur som helst!
Men imorgon kommer min lilla mamma på besök på eftermiddan innan hon måste gå tillbaks till jobbet för kvällsplanering, och på tisdag får Junie o jag vår första "utmaning", gå till BVC och mäta henne. På fredag ska jag försöka ta mig till Dimman och hälsa på under morgonen, sen har mamma semester på fredag så vi ska umgås lite och sen kommer storebror hem framåt fredag kväll. Resten av veckan är blank! Och det är väl rätt skönt eftersom man liksom aldrig vet hur nätterna kommer bli eller dagarna heller för den delen!
Hur kände ni och hur hanterade ni allt detta när era små var runt Junies "ålder"...ja menar hon är ju hela två veckor idag! ;) Riktig pensionär...
Det kommer gå hur bra som helst! Var orolig i början då en del sa att jag kommer knappt kunna gå ut och gå eftersom han kommer va hungrig heeela tiden å bl.a. Bl.a.! Men jag å Alfons klarade hur galant som helst och man växte väldigt mycket första tiden att man klarade det hela ensam när sambo jobbade och jag är helt övertygad att så kommer du och junie med känna. Ni kommer hitta er vardag. Kommer ihåg att jag var jätte nervös när pär började jobba men man lullar på och dagen går snabbt och sen var han hemma hos oss igen:) på nätterna när pär skulle iväg gick jag å Alfons iväg å la oss i soffan eller tvärtom beroende de på om de var ammningen eller att Alfons ville vara vaken så det är ett tips så en får sova:) vilket inlägg:) jag hoppas vi ses snart! Så mysigt sist . Kramar på er :)
Det var nervigt, kan inte säga annat. Men upptäckte att det satt i huvudet mer. Mitt tips är att flytta in i bubblan igen. Städa och allt sånt får vara tills man är två hemma. Och ett hett tips är matlåda! Se till att det finns lunch i matlåda så man bara kan tjoffa in i mikron och äta. För inte hann jag laga mat alla dagar inte och var galet hungrig när Patrik kom hem.
Du kommer fixa det galant och vara stolt över dig själv imorgon. Sen gör det inget om mannen är vaken lite på nätterna ibland så länge de inte är hjärnkirurger ;)
Skönt att få lite feedback! Tack ska ni ha. Sakta men säkert går det framåt, men mat har jag inte hunnit med, trots matlåda! ;)
Kram på er
Nervöst! Känner igen känslan du beskriver att helt plötsligt få ta allt ansvar själv på nätter osv. Me det fixar sig! Det verkar som om man får nån inre kraft till att orka : ) , ett tips är att köpa en bärsele tex babybjörn & ha med den ut på promenader, blir hon ledsen kan det räcka med att hon blir buren, får närhet. Sen tyckte jag att ute vistelserna blev enklare med ersättning för Stella åt ofta & snabbt skulle hon få mat annars blev hon hysterisk. Skriver som en kratta när det är från mobilen!