Emma - Det är så jag säger det

Jag är lyckligt lottad som har en bil, jag vet - men fy fan vad jag hatar den där förbannade skrothögen! Den har 18 år på nacken, men detta till trots har den fungerat väldigt väl (även om pappa tycker om att påpeka att bilen har förfallit sedan den hamnade i mina händer) men så fort det blir vinter så måste dörrarna krångla. Och i det här landet där det är regn ena dagen och minusgrader andra, så lät jag bli att låsa dörrarna igår för att komma in i bilen imorse. När jag kom ut till bilen halv åtta imorse, fick jag ÄNDÅ inte upp dörrarna och fick kliva in genom bakluckan.............redan då var humöret waaay down i tårna. När jag väl kommit in i bilen fick jag tackla upp dörren. På med motorn och sen ut o skrapa rutan...både utvändigt och ja sen även invändigt. Dags att åka iväg till station....nej då gick visst inte dörrjäveln att stänga!! Med risk för att missa bussen ringde jag pappa med hysterisk ton som snällt kom o hämta mig och jag kom i tid till station och så gjorde jag som alla andra gör på morgonen som jag hatar...jag ställde mig längst fram i kön istället för sist. Don't mess with me när jag är hysterisk.

Så nu när jag kom hem var jag ju snällt tvungen att gå hem från station med en tå som inte var ett dugg sugen på att gå så nu pulserar det lite lätt men det gick ändå bra.

Om en timme är det dags att träffa Maria som jag är kontaktperson åt, vi ska göra våfflor och spela lite spel!