Emma - Det är så jag säger det

Dag två på VFU:n, femte gången på samma ställe and I like it alot. Jag känner mig som en i gänget och skulle jag bli erbjuden jobb där idag skulle jag inte tveka en sekund. Krokodilen har blivit döpt till Crocco av barnen, det var väl ett ovanligt namn på en krokodil va? Han har iallafall blivit omedelbart poppis och i stort sett adopterad av ett specifikt barn som frågar efter honom direkt efter vilan. Jag får rädda honom ibland och sätta honom på en hylla högt upp......
Jag har börjat på mitt arbete men fastnar som vanligt på delen där litteraturen ska diskuteras in i analysen av min observation.........S.K.i.T.

Inatt vaknade jag av en andfådd och flämtig knorrande katt bredvid mig i sängen, upp o ge henne tablett och pyssla om....ringde veterinären imorse, ska dit på torsdag och jag tippar på att en ny röntgen av lungorna står på tur. Det ser vi inte fram emot, varken jag eller Estella. Jag får inget moraliskt stöd med mig och hon får mig...vilket betyder att ingen av oss får nåt större stöd alls då jag lätt kan bli gråtmild bara veterinären tittar på henne i rädsla för att hon ska gå upp i rök. Så jag hoppas väl på att veterinären bestämt säger att jag måste vänta i väntrummet....fast jag vill ju helst hålla henne i tassen. Min tjocka snälla vackra underbara pälsvän.



Jag längtar till en problemfri, skolfri, lugn och fridfull plats som jag är ganska säker på att den inte existerar. Jullov åtminstone?