come on come on please shake me
Det är ju inte varje dag man sitter och längtar tillbaka till tonåren. Men spotify har en tendens att få mig att vilja gå tillbaks till sissodär 16-17 års åldern. När man var sådär kaxig, orubblig och levde på luft, musik och kärlek. Det sistnämnda sitter ju kvar rätt hårt än idag men kanske av en annan kaliber än vad som rådde när man var tonåring.
Det är nästan ohälsosamt vad musik kan ge dig flashbacks från en tid du knappt mindes förrän "den där" låten spelas. Helt plötsligt minns du så mycket. Om jag bara kunde gå tillbaks för en kväll så skulle jag göra det utan att blinka. Så har det inte alltid känts.
Med risk för att låta gammal och grå, så får jag nästan lite ångest över hur spännande allt var när man var i den där åldern. Just nu sitter jag i nån sorts mitt-emellan-ålder och kan varken gå framåt eller bakåt. Det är frustrerande.
Det skrämmer mig samtidigt hur fort livet går. Jag hinner inte med! Kan vi bara trycka på paus en liten liten stund?
Är det inte otäckt att livet har medfört så mycket roligt och spännande men händelser som du samtidigt aldrig kan få tillbaka? Ge tillbaka!!
Jag kommer ihåg när jag var liten, och kom i underfund med att människor faktiskt dör - för att aldrig mer komma tillbaka...jag ser mig själv i mammas o pappas vardagsrum lätt hysterisk och gråter "ni får inte dö". Lite så känner jag för allt just nu, ingen får dö, ingen får gå mig förlorad och inget ska tas ifrån mig! Om det så är minnen, människor eller ting. Mine mine mine.
Nån dag när jag har tid ska jag scanna in massa gamla bilder från förr och lägga upp här så alla kan skämmas o glädjas på samma gång :) Men scanner har jag bara hos mamma o pappa och jag upptäckte att jag bara har ett enda fotoalbum här nere, resten är på vinden. Men här är några få GAMLA bilder :)
Det är nästan ohälsosamt vad musik kan ge dig flashbacks från en tid du knappt mindes förrän "den där" låten spelas. Helt plötsligt minns du så mycket. Om jag bara kunde gå tillbaks för en kväll så skulle jag göra det utan att blinka. Så har det inte alltid känts.
Med risk för att låta gammal och grå, så får jag nästan lite ångest över hur spännande allt var när man var i den där åldern. Just nu sitter jag i nån sorts mitt-emellan-ålder och kan varken gå framåt eller bakåt. Det är frustrerande.
Det skrämmer mig samtidigt hur fort livet går. Jag hinner inte med! Kan vi bara trycka på paus en liten liten stund?
Är det inte otäckt att livet har medfört så mycket roligt och spännande men händelser som du samtidigt aldrig kan få tillbaka? Ge tillbaka!!
Jag kommer ihåg när jag var liten, och kom i underfund med att människor faktiskt dör - för att aldrig mer komma tillbaka...jag ser mig själv i mammas o pappas vardagsrum lätt hysterisk och gråter "ni får inte dö". Lite så känner jag för allt just nu, ingen får dö, ingen får gå mig förlorad och inget ska tas ifrån mig! Om det så är minnen, människor eller ting. Mine mine mine.
Nån dag när jag har tid ska jag scanna in massa gamla bilder från förr och lägga upp här så alla kan skämmas o glädjas på samma gång :) Men scanner har jag bara hos mamma o pappa och jag upptäckte att jag bara har ett enda fotoalbum här nere, resten är på vinden. Men här är några få GAMLA bilder :)
Studenten 2001.........
Helen, remember this? Arvikafestivalen..1973? ;)
En juldag om jag inte minns helt fel...här var det inne med krusade slingor i håret kommer jag ihåg! :D
Då
Nu
♥
Kommentarer
Postat av: helen maria bäckström
haha i remember.
och TIDEN GÅR SÅ FORT.
Postat av: emelie
hehe...gud så unga vi såg ut...förstår hur du känner,tiden går gööör fort!
Postat av: Emma
javisst ser vi små ut! men det var vi nog också. :)
tiden springer förbi...om man bara kunde lägga kroksben för tiden en stund...!
Postat av: tove
hahaha fantastiskt inlägg och fin fina bilder... vi får samlas vid jul tycker jag så tar alla med gamla album å så tittar vi och skrattar gott åt allt som vanligt... å så minns vi massa härligt
Trackback