Emma - Det är så jag säger det

Jag blir knäpp på mig själv snart. Och troligtvis tar min familj ut skilsmässa inom kort i och med att jag bara gnäller och går runt på mindre bra humör. Det känns som jag går till jobbet och ger mitt "allt" där och sen när jag kommer hem finns bara prutt-emma kvar. Jag är inne i nån fulperiod så att se sig själv i en spegel är ungefär lika med att bryta samman på plats och alla kläder är obekväma och faktumet att jag måste införskaffa mer än ett par mammabrallor slår mig i ansiktet varje morgon när jag ska klä på mig. Att ha en gummisnodd alternativt en mjuk "gördel" är inte heller bekvämt då mitt jobb är ganska rörligt och så fort jag rör mig känns det som jag visar brevlådan eller att byxorna sitter i knävecken. Jag känner mig som universums tråkigaste, obekvämaste, gnälligaste, mest överkänsliga, bortskämda varelse på planeten. Kan det vara en släng av gravid-pms månne?

Mina fina föräldrar droppade förbi med nyplockade kantareller som min fina sambo nu står och gör kantarelltoast av och jag har mage att gnälla. Skämmes!