Emma - Det är så jag säger det

Utöver kriget mot försäkringskassan har jag även startat ett litet krig mot mig själv och de redan nämnda hormonerna som uppenbarligen har tagit över min kropp. Minsta motgång får mig att bli barn på nytt och oftast grinar jag för ingenting och mestadels hemma framför Wille som jag tror flyttar ut på altanen snart. Nån som känner igen sig? Igår hade jag köpt godis som jag skulle njuta av på kvällen tänkte jag....det som var i påsen var egentligen inte supergott godis för det var så utplockat men jag var tydligen tvungen att ha ändå. När jag ätit en stund ställde jag ifrån mig påsen för att nån timme senare äta lite igen, bad wille om påsen som låg närmst honom. Han menade då att det inte fanns så mycket kvar i den för han hade ätit. Jag fick ett smärre utbrott över det här och gick och la mig. Emma, really? För godis? Är du två år gammal? Vill du väga 300 kg innan oktober?

Wille om du läser det här så ber jag om ursäkt för det, och alla andra bryt jag kommer få över konstiga saker. Står du ut till oktober är du duktig!



Det här kan vi kalla en rekonstruktion av hur situationen över godispåsen såg ut. Alla måsar kan representera mitt schizofrena jag....

Imorrn ska jag jobba 9-18.30, inget drömpass direkt, jag har inga problem med att stänga men! Att sitta själv två timmar med ett eller två barn kan vara nog så segt både för fröken och barn. Torsdag har jag bara ett möte på eftermiddagen om sommarens jobb. Verkar väldigt organiserat i år om man jämför med förra året så det känns ju tryggt. Fredag jobb på småbarn för en gång skull, vi får se vad ryggen tycker om det. Helgen känns inte sådär superlockande för Wille ska i väg på svensexa lördag till söndag vilket i sig inte stör mig det minsta, men en helg utan sambo: igen! Boring!
Alla lekkompisar är välkomna.

;)