Ett skepp kommer lastat med baciller.

För inte så länge sedan skrev jag lite kaxigt om hur Wille var hemma och var sjuk och hur karlar inte är så sturska vid förkylningar...Jag tar tillbaks det lite idag. Jag är döende i förkylningen from hell, det är sant. Jag blir liksom aldrig "lite förkyld" utan jag tar alla satans symptom på en gång. Kände ett tryck på högerörat igår och vaknade i natt vid två av att det bara var värre och hela förkylningen hade landat graciöst i mitt lungparti och jag låter nu som jag skulle ha supit i hela mitt liv. Jag önskar jag kunde ha filmat mig själv hur jag har sett ut sen två i natt, jag nyser ungefär 1 gång per kvart och i samband med det tokrinner det ur ögonen och river upp hela halsen. Så ja, idag är jag hemma och får en sån där fin karensdag som jag inte skulle få hade jag bestämt. Halv tolv ska jag till vårdcentralen, jag tror inte jag har öroninflammation men eftersom mina båda trumhinnor sprack sist jag hade en sån här förkylning så tänker jag inte chansa.


Var glad att ni inte fick se varianten i färg....;)

Wille börjar jobba tre idag, och jobbar till tio sen jobbar han hela helgen (det här har ni aldrig hört förut). Jag tänkte dock sätta honom i tjänstgöring innan han åker, och det innebär att åka till maxi och inhandla jordgubbar (jag smällde i mig en ask i ett nafs igår) och Gb's nya gräddglass med päronsplitsmak - den kan ju bara smaka bra får jag för mig. Hoppas på lite tillfrisknande snarast så jag hinner krama lite på tove som är på väg hem. Men idag blir det total soffliggning. Ni missar väl inte att Twilight visas på ettan kl.21 ikväll? ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback