Emma - Det är så jag säger det

Idag är en sån där dag då jag kunde ha börjat storgrina när Wille skulle åka till jobbet. Jag hade lust att lägga mig på golvet och hålla fast i hans ben och skrika "åååååååååååk iiinnteeeee". Men jag tror redan han tycker det är jobbigt att åka hemifrån så jag behöver väl kanske inte spä på den känslan. Men jag vill bara ligga med mitt snoriga tunga döva huvud i hans knä i en solstol och sova. Istället får jag ligga i soffan, själv och kippa efter luft. När fan ska kortisonnässpray och rinexin hjälpa egentligen? För att inte tala om penicillin? Den här helgen har varit allt annat än kul. När mamma var här igår en sväng, så beklagade jag mig tydligen så väldans mycket över allt och inget, att hon hade ringt Wille och bett han komma förbi efter jobbet och hämta mat som hon lagat. Jag kunde ju tyvärr inte känna vad det smakade överhuvudtaget men det såg fantastiskt ut iaf. Men det var inte bara mat, vi fick även varsin pannacotta med jordgubbar....om jag är bortskämd? Nej inte alls................Tacksam däremot! Har ingen lust att vara hemma från jobbet imorrn men i den här takten finns det inte på världskartan att jag orkar gå iväg. Jag har dessutom hostat hela natten så både Wille och jag knappt har sovit.

Låt oss alla hoppas på att jag känner mig piggare och framför allt positivare imorgon, för såna här inlägg är ungefär lika roliga som att sitta inne när solen skiner.