Emma - Det är så jag säger det

Söndagen blev inte så ljuv som jag trodde den skulle bli såklart. Jag vet inte vad det är med mig men slarvig när det kommer till resor och liknande brukar jag sällan vara. Men av någon anledning har jag inte tittat på mitt pass förrän idag och inser att det gick ut 9 maj. Det här betyder att jag måste åka direkt in till polisen i Karlstad imorrn efter jobbet för att skaffa ett provisoriskt pass som kommer kosta mig 980:-. Behöver jag säga att större delen av förmiddagen gick ut på att vara gråtfärdig och redo att ge upp? Ja men än är ju inte resan ett säkert kort, jag vet ju inte om man kanske måste boka tid eller nåt för det där jävla passet heller? Ska ringa så fort dom öppnar imorrn. Meeeen, sen var det ju det här med vulkanutbrott som uppenbarligen ska uppstå en gång om året framöver......?! Än har dom inte stängt flygtrafiken till t.ex Spanien, men jag måste säga att det börjar krypa en känsla i mig som inte vill sätta mig i ett flygplan när allt verkar vilja sätta stopp för det? Var jag inte nojjig innan så är jag garanterat det nu. Pisspotta!

Vad gör man? Tänk om det är som i filmerna....när man väl har satt sig i planet så får man mer o mer panik över att det är nåt som är fel..........och så vill man bara hoppa av men rädslan för att bli sedd som ett hysteriskt weirdo tar över och så viiiiips så har du kraschat. Jag skulle vilja skriva här att jag som vanligt överdramatiserar men tänk om ni läser på tisdag morgon att det blev sanning.......? Creepy va.

Jag ser inte fram emot morgondagen utan vill bara knäppa med fingrarna och vara i Barcelona, i värmen och strosa runt, äta gott och hålla Wille i handen.

Gud, du kan se det som en bön. Peace och amen.