Emma - Det är så jag säger det

Söndag morgon, och Emma vi hoppas på en mer jämn dag idag eller vad säger du? (ja jag "pratar" med mig själv)
Men det kan ju vara skönt att minnas till nästa graviditet om det blir någon i framtiden hur du mådde såhär i vecka 38. Och det är väl sissodär får jag väl lov att erkänna. Fast just nu känns det inte som det är de fysiska krämporna som är mest enerverande utan det är att jag börjar känna mig sådär fånigt instabil, skrattar och gråter omvartannat. Jag förstår att det hänger ihop med min osammanhängande sömn men igår var inte min dag riktigt kände jag. Det kändes som jag skulle ha kunnat somnat ståendes men när jag la mig mitt på dan för att verkligen sova så infann sig inte en enda gnutta sömn trots en vansinnig trötthet. Bröt samman för oväsentliga grejer men igår kväll hade jag skrattfest åt ingenting. Det kan bli en tävling mellan mig och Wille vem som blir schizofren först!

Min tjocka katt har fått höstkänslor eller nåt för hon är rastlös och springer och vill ut på altan på nätterna och det driver mig till vansinne för så brukar hon inte hålla på. Inatt vaknade jag vid fyra som vanligt, och insåg att Wille inte låg bredvid - han hade i sin tur som vanligt somnat på soffan så jag gick o väckte han. Sen låg jag där klarvaken IGEN. Vid halv sex fick jag nog på katter och allt vad det heter och slängde ut hårbollen på altanen men stängde aldrig dörren vilket jag tackar mig själv för i efterhand för det vart griskallt i hela huset och vips så sov jag fram till kvart i tio....inte den skönaste sömnen men jag fick ett par timmar extra iallafall. Är det någon som känner igen att ni hade ont i magen på nätterna? Och då menar jag inte födabarnont, utan mer som magknipont speciellt när man vänder sig från sidan till rygg??

Hur som helst så spenderade vi gårdagen till större delen i soffan med undantag för coop och ett eftermiddagsbesök hos mamma o pappa då jag lånade deras badkar. Sen var det fisksoppa och tv som hägrade resten av kvällen och min skrattfest framför comedy centrals stand up live som alltid är väldigt kul!

Idag är tanken att få upp en hylla och greja lite hemma (om Wille bestämmer sig för att vakna vill säga)och så är vi bjudna på söndagslunch hemma hos mamsen o papsen. Klockan är tio i elva nu och temperaturen ute är på nollan...känns lite konstigt men skönt ändå. Jag hoppas på att få lite mer känningar av att den här bebisen (som jag än en gång anar är mer en pojke än flicka då jag hela tiden finner mig själv omedvetet att tänka i "Han" termer...är inte det ett tecken tro?) vill komma ut. Sammandragningar har jag gott om men inga som ger nån direkt smärta...molande värk har jag men inget mer. Uuut med diiig! Barnmorskan sa till mig i torsdags att "nu är det bara o föda" så det har jag tänkt göra...

Ja ni får helt enkelt stå ut med de här halvtaskiga inläggen tills vidare - humöret svajar likt en flaggstång och jag är sådär road.