Ett klagobrev till livet

Att det skrivs en del om hur jag mår just nu eller om bebisrelaterade grejer får ni stå ut med, det är ju ändå mig själv jag skriver för i grund och botten och jag siktar på att ha bloggen utskriven som "dagbok" nångång framöver.

Jag märker på mig själv att jag känner mig mer och mer lättirriterad över ingenting och jag är obekväm mestadels av tiden. De som ser mig säger att jag är så "liten" och att jag "bara" har fått mage, inget annat. Men oavsett så är det dryga tio kilos övervikt som har belägrat min kropp som den inte är van vid och en bebis som uppenbarligen inte får mer utrymme därinne ju mer tiden går. Och alla ni som har varit gravida känner igen er, jag vet. Men idag är en sån där dag då jag vill dra nåt gammalt över mig och stanna där till slutet av oktober.

Klaga kan man ju få göra tänker jag, det är ju ändå en rätt märklig upplevelse att vara gravid. Och om du gick igenom din graviditet utan att klaga en enda gång: Good for you! Men jag har iallafall tröttnat. Jag har ändå mått bra 95% av tiden men just nu kan jag inte fungera normalt alls. Idag skulle vi ha mini-röris med barnen på jobbet, för mig blev det snarare anti-röris.....bara att vara med på samlingarna är ett projekt då man sitter på golvet och jag måste luta mig mot en vägg eller dylikt för att få en bakåtlutad position, annars har jag ett par fötter rakt upp i halsen...Sen ska man ju såklart ta sig upp från golvet igen. Sen böja sig ner för att hjälpa till o dra över galonbyxor osv....

Sen ett par dagar tillbaka har jag väldigt mycket sammandragningar, dom gör inte direkt ont men trycker till på blåsan så jag får ont där istället och går som en pingvin. Idag sa en kollega till mig att hon hörde att det var jag som kom på stegen......................kul.

Mitt tålamod är ju normalt sett inte av bästa kvalitet alla gånger, nu är det värre än nånsin. I skrivande stund sitter jag och skriker på Udda som sitter och jamar i badrummet.....innan hon satt sig där och gapade hade hon smugit sig upp i spjälsängen och lagt en spya........så nu tvättar jag allt: igen! Ingen kan få en att få så dåligt samvete som denna katt heller, för när man har skällt på henne så kommer hon krypandes och piper som en kattunge i ansiktet.....man kan butta bort henne en gång men då blir hon bara ännu ynkligare.....!

Att jag inte har sovit bra på hur många nätter som helst är en bidragande faktor till min aktuella inställning till tillvaron. Och ni som nu vill säga: "vänta du bara det är lika bra du vänjer dig" kan bespara mig det.....jag har inga problem med att vakna på nätterna, men att enbart ligga i en position nätterna igenom kan driva vem som helst till vansinne. Att jag sen bara drömmer om konstiga förlossningar när man väl sover nuförtiden hjälper inte.

Ytterligare en sak som inte hjälper humöret är att Wille just ringde o sa att han blir lite sen hem från jobbet.


En liten hälsning till bebis: Du har sex veckor på dig....helst fyra........inte mer än sex iallafall för då kan det hända att jag går upp i atomer!

Idag är ingen dag för mig. Vi får väl se hur morgondagen blir när jag smidigt tackade ja till att ta några extratimmar, så jag börjar 06.15 imorrnbitti istället för 09...Bra tänkt där Fagerman!

Kommentarer
Postat av: Mia L

Känner igen varenda liten känsla! Klaga på! Det hjälper iallafall litegranna att bli av med skiten. Liten tröst kan jag ge dig i att man glömmer fort!

2011-09-12 @ 16:56:37
Postat av: Sara

Jag tycker att det är så roligt att läsa allt om graviditeten!! När man själv fått barn tokälskar man (iaf jag) att läsa om sånt där!! Jag hatade också på slutet hur folk heeela tiden tyckte o tänkte om allt. Magen var stor, liten, bebisen skulle komma tidigt, sent o Gud vet allt! Hoppas hon blir tidigare!!! :)

2011-09-12 @ 17:00:46
Postat av: Emma

Skönt att jag inte skrämmer bort er iallafall och att jag inte är ensam! =)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback