Yo.
Här hemma har vi liten sjukstuga. Lillstrumpa blev superförkyld häromnatten och har varit hängig och sliten sen dess. Natten till igår sov hon inte mycker (inte mamman o pappan heller dåraa...) så igår var hon lagom trött på dagen men kunde inte komma till ro mer än nån minisovning då och då vilket inte räckte så på eftermiddan fullkomligt bröt hon samman och var helt förtvivlad länge och väl. Jag måste erkänna att jag tyckte det var jättejobbigt. Hon var så ledsen så ledsen, snoret rann och slem skulle hostas upp mellan gråten och ingen luft fick hon stackarn. I detta ögonblick var jag mer än vanligt tacksam för att jag faktiskt bor granne med mina föräldrar. Mamma kom över och hjälpte mig och tillslut somnade Junie i mormors famn och jag ville nästan lägga mig där med och gråta. Va otroligt jobbigt det är att inte veta vart det är som värst och inte kunna hjälpa de små liven. Jag är grymt sliten själv just nu känner jag och hoppas för allt i världen att kommande natt kan bjuda på en lugn och jämn sömn, tyvärr bådar det inte gott då Junie hostar stup i kvarten så hela babyvakten ekar här nere. Imorrn får vi ju besök av Tobbe & Mickan och jag vill gärna vara pigg!
Nu till en såndär fråga ni vet, till alla mami's! (ja papi'sar med för den delen här diskriminerar vi ingen!;)
Vi har ett dilemma gällande maten. Junie började ju med smakportioner runt 4 mån, och det gick bra och hon åt det mesta utan problem länge och väl även om hon kanske aldrig åt en hel burk men åt gjorde hon iaf och ääälskade fruktpuré. Sen nån dryg månad tillbaka så kniper hon igen munnen för allt UTOM ersättning och gröt samt majskrokar. Jag blir galen. Hon kan ta nån sked mat tills hon inser vad det är och sen är det kört. Någon som känner igen sig?! Och vad gör man? Än så länge går det väl ingen nöd på henne, men hon kommer ju behöva näringen och annat som finns i maten.
Ja det var väl allt för stunden. Imorrn är det midsommar så ha en trevlig sådan på er!
Hej :)
Har ingen jätte erfarenhet med problem kring maten då Joanna kladdar och äter hej vilt. Vet dock andra som haft problem och en lösning har varit att äta "tillsammans" med matglada barn så de blir inspirerade. Trot eller ej men det funkade fint för Joannas kompis som precis som Junie matvägrade. Efter att Joanna o hennes kompis käkat ihop öppnade även hon munnen och lite lite mer slank ner :)
Du kan ju även låta henne äta själv. Låt henne sitta och kladda/ tugga på en päronbit/pilla i sig små köttbitar osv, bara hon får göra det SJÄLV. I början slinker det ju inte ner så mycket men till slut får de till snittsen och maten kommer ner. Det blir betydligt roligare för henne och hon får äta så mycket hon VILL och så får hon ju dessutom jättebra självförtroende då hon känner sig duktig :) Win-win förutom att det kommer gå åt många många många hushållsrullar framöver, men det är sånt man får räkna med bara man har en glad och nöjd tjej :D
Lycka till!
Kramar och trevlig midsommar :)
Tack för tipsen Jessica! =) Kram