Emma - Det är så jag säger det

Idag är en sån dag då det känns som "alla andra har det". Med det menar jag allt möjligt. Just för stunden är jag fixerad av fina hem med härlig inredning. Det känns som jag aldrig når dit. Jag vet att vi såklart kommer ha ett större hem så småningom och även om jag tycker det är roligt med inredning känns det som jag aldrig har råd att göra som jag vill i hemmet. Och det är inte så att jag tror att jag ska bo i nåt palats, men just nu till exempel känns det som vårt hem är ett stort virrvarr av grejer, färger, stilar och katthår. I vårt sovrumsfönster står det två krukor, den ena med en blomma, den andra tom för den blomman dog............för typ hundra år sen! Jag har inte ens haft intresse av att bry mig om att köpa en ny för det känns "inget kul". Jag gillar vårt hem och jag trivs bra, det bara är för mycket krafs på en o samma plats. Den dag vi flyttar har jag bestämt att vi ska slänga 90% av allt som står i förrådet, det är ändå inget vi saknar! Det jag vill spara är böcker som jag fortfarande inte fått in i hemmet sen vi flyttade hit för snart två år sen.........och ja inte så mycket mer.

Till saken hör att vi ska o titta på ett större radhus idag, inte här i vår nuvarande förening som jag skrev om för ett tag sen utan ett annat ställe. Jag inser att det inte är nån idé för oss att flytta till en trea, för det skulle kännas minst lika trångt om en kvart! Och vill man ha fler barn och inte behöva flytta det första man gör så är inte en trea heller aktuell. Men så vet jag också att det är många anmälda till visningen varav minst en är tokintresserad och jag vet redan nu att vi inte kommer få chansen att köpa det. Pessimisst? Javisst. Det blir som det blir, men jag tror många känner igen sig när man får den där känslan av att "där skulle jag trivas" och börjar inreda i huvudet osv - det är jag i ett nötskal, jag blir för ivrig helt enkelt - och sen blir jag superbesviken.

Va tråkigt det är att ha såna här dagar då inget känns bra! Jag har ju massvis att vara glad och nöjd över. Och det är jag! Men man kan väl få önska sig lite till ibland..