Emma - Det är så jag säger det

Vi har hunnit med 1 års sprutan, feber på det, kalas nr 2 med fina presenter, middag med mormor och morfar, mata änder och gunga som numera är ett måste varje dag. Junie har blivit gungbesatt. Varje gång vi går förbi en gunga skriker hon till och pekar. I den här stan som jag säkert nämnt förut finns det rätt dåligt (läs kasst) med riktiga babygungor som inte är däckgungor. Men nu har jag hittat en "gömd" lekpark en liten bit härifrån som känns som man gör intrång i nåns trädgård för den ligger så nära husen men där finns det en skitbra gunga till allas vår lycka! Att älven rinner just där och en hel släkt med änder huserar på samma ställe gör det ju inte till ett sämre promenadmål. Häromdan tog jag en morgonrunda runt ringleden, och Junie somnade efter halva vägen. Idag skulle jag gå samma runda men då var hon inte lika trött men däremot tröttnade hon på att sitta i vagnen så jag fick svänga av vid Tullporten och gå bort till vår lilla lekpark o ta en svängom i gungan. Inget bröd hade vi med idag och de onda blickarna från änderna brände i ryggen....
Igår kväll bokade vi en liten mini-minitripp för vår lilla familj till Liseberg och deras julmarknad. Tack för tipset Sara!:) Det kostar oss en tusenlapp för ett rum på hotell Heden, frulle och entré till Liseberg. Det känns roligt att ha nåt att se fram emot för det var längesen! Det fanns inte så många datum kvar att välja mellan så det fick bli en söndag till måndag men det kanske kan vara skönt om det inte är sådär galet mycket folk.

Annars i tillvaron: vi har fått en svartsjuk dotter. Hon bröt ihop häromdan först när vi skulle klippa klorna på katterna och lyfte upp dom i famnen, slutade med att mamma fick komma in och sysselsätta barnet då hon med sitt svartsjukegråt stressade upp katterna o vi kunde inte klippa. Sen testade jag henne lite och kramade och pussade extra mycket på Wille och även då blev hon helt "stött" och "grinade", en variant utan tårar. Sådär har hon fortsatt ett par dar! Nån som känner igen sig?! Hon har även två dagar i rad börjat storgrina när vi ska äta lunch, av ingen synlig anledning. Igår var Tove här och åt o jag försökte inte låtsas om Junies gnäll så mycket för det var liksom Inge synd om henne men det slutade med att hon grina så hon satt laxen i halsen, den lilla lilla bit hon åt vill säga! Jag förväntar mig detsamma idag. För att fortsätta "tråkigheterna" så vet jag snart inte vad jag ska göra med Udda (ena katten). Hon heter ju Udda av en anledning och har alltid varit väldigt speciell. Jag tror dom missade nåt när dom steriliserade henne för hon har alltid varit väldigt "orolig" av sig, går runt o gör revir utan att det kommer nåt osv. Hon har alltid jamat mycket men sen Junie kom har det blivit värre o udda har verkligen gått in i nån slags bebisroll själv. Jag tål inte hennes beteende längre tyvärr och igår kväll vid 22.30 vaknade jag av att hon gapar nere i köket, då hade jag just somnat och hörde till o med hur Junie gnydde till, då höll jag på att förlora förståndet. Såhär kan vi inte ha det, jag blir så stressad av denna katt och med redan dålig sömn blir det inte bättre av hennes störningsmoment. Det handlar inte om att hon jamar hela nätter utan ett litet pip här o där men det räcker för mig. Dagtid däremot kan hon gala fär fulla muggar, ungefär som att det är så synd om henne. Men försöker man leka med henne så är hon inte speciellt intresserad. Hon har mat, en lekkompis (som hon mest fräser åt) hon har tillgång till en egen trädgård, hon har 100 kvm att springa runt på här hemma men ändå verkar inget bra. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag vill inte ge bort henne till nån för jag tror ärligt talat inte att det finns nån som har tålamod med denna katt som även kan vara världens sötnöt. Så det finns ju bara en utväg om jag inte kan ha kvar henne o bara tanken på det gör mig illamående. Usch och fy!!
Nu är min busiga dotter på väg att vakna, got to go. Hejsvejs