Friday night
Åh va trist det är att vara själv en fredag kväll! Junie sover och Wille är på julfest med jobbet. Jag blir så konstigt rastlös när jag är själv. Eller jag orkar inte koncentrera mig på nån film eller tv-program. Vill egentligen bara gå o lägga mig så den här tråkiga helgen snart är förbi. Positivt va? Men om jag går o lägger mig nu kommer jag vakna klockan tolv inatt och känna "men Gud är det inte morgon snart?!" Igår var det avslutning på rytmiken, vi filade och sjöng lite. Sen gick Jumpan o jag hem o käkade lunch och sov middag. När hon vaknade fick hon en väldigt elak hicka, vilket typ är standard när hon vaknar, får alltid hicka...?! Men den här var ovanligt hård. Hade på känn att nåt inte riktigt var som det skulle men hann ändå inte reagera förrän första spyan var över Junie, mig och en liten klick i soffan :( Jag som är den största kräkfobikern nånsin! Det här är verkligen ett problem, lika "allvarligt" som när någon är rädd för spindlar, mörker, ormar osv! Junie blev ju ledsen såklart men jag undrar om det inte var för att jag blev helt uppstressad o det kände hon nog. Jag ville knappt ta i henne fast än att jag ville ju samtidigt inget hellre! Det gick en stund o sen kom det en spya till, då hade vi hunnit få av kläder och satt på golvet. Då tog jag upp henne och satt henne i duschen och ringde pappa som kom och höll mig sällskap och så jag kunde lägga fram handdukar i soffan osv utan att behöva sätta stackars Junie på golvet för då var hon jätteledsen. Jag inser ju att man bara får "släppa" sin skräck i sånahär ögonblick och att man garanterat kommer att vara med om värre men det ÄR svårt. Visste jag att jag inte kunde bli smittad skulle jag inte bry mig överhuvudtaget. Nu sitter man istället o tänker på det hela tiden, "när kommer det" "mår jag illa" ja och så vidare. Det blir väl som det blir man kan ju inte påverka det! Hur som helst, Junie spydde inget mer och efter ett tag var hon pigg och sig själv igen och åt en smörgås, drack vatten och även välling till kvällen. Idag har hon möjligtvis varit lite mer närhetssökande än vanligt annars pigg. Hennes stora kärlek i livet bortsett från familjen och Tummen, är hennes gröna snuttefilt. Den köpte vi på Ullared innan hon var född. Det känns som hon bara blir mer o mer "beroende" av den faktiskt så nu har vi bett Willes syster att köpa med två likadana när hon ska till Ullared om nån vecka. Det kanske inte funkar men jag vill väldigt gärna behålla hennes filt hemma och ha en annan på dagis för att slippa glömma osv. Hoppas vi kan få en ny filt insmugen utan att hon märker skillnad...Nej nu ska jag låtsas titta på "På spåret"!
