Dagis, förskola, föris, förvaring?
Idag var Junies första riktiga inskolningsdag, och från att första dagen igår bara vara på besök en timme till att idag vara där i 6 timmar tycker jag är ett sånt jäkla knäppt glapp. Både Wille och Junie var helt slut efter idag plus att vi alla sov som krattor inatt och "tog morgon" 05.15 :( Jag har jobbat inom förskolan många år om man ser till alla mina vikarieår och jag är fullt medveten om hur situationen ser ut när det gäller för stora barngrupper och utsliten personal som går på knäna. Har DU nån koll? Vet du hur det ser ut där ditt barn är hela dagarna? Oavsett hur fantastisk än personalen må vara så kan man inte komma ifrån att det är ohållbart för både barn och anställda. Junies småbarnsavdelning är så småningom 17 barn i åldern 1-3 år på TRE personal. För dig som aldrig vistats nån längre tid på ett "dagis" kanske det inte säger så mycket. När du hämtar ditt barn brukar standardfrågorna vara: har hon/han (nej jag kommer aldrig säga HEN!) ätit, samt har hon/han sovit? Eller hur? Jag önskar varenda jävla förälder, politiker, och chef fick vara med på "golvet" en period för att se hur vi har det. Nu när mitt eget barn har börjat sin förskolekarriär så känns det tusen gånger värre i hjärtat av naturliga skäl. Men när till och med min sambo kommer hem och är bedrövad över hur saker o ting är i verkligheten trots att en annan har sagt det tusen gånger, ja det känns om än värre när han reagerar och det känns förjävligt att min lilla bebis ska vara mitt i all stress. Jag ber till all högre makt att hon kommer finna sig snart och tycka att det åtminstone är lite kul. Idag var det sådär. Och ja jag vet, det har bara gått en enda dag men jag vill först lägga mig ner o grina sen bli hemmafru på heltid. Det är absolut inte förskolan i sig, eller personalen i sig som gör att jag mår dåligt men helheten av hur våra barns vardagar ser ut många gånger gör mig så jäkla skör. Önskar att fler föräldrar opponerade sig mot de allt större barngrupper som blir så politikerna fick sig ett wake up call. Dom har väl också barn eller?
Det är aldrig lätt att lämna sina små och jag förstår verkligen hur du tänker... Samtidigt får man tänka att eftersom man också är i yrket så vet man ju med att man hör sitt yttersta för att barnen ska trivas och ha det bra, hur trött man än är ibland. Som förälder är man ju inte på topp jämt heller...det är värst de första dagarna men de anpassar sig ju så himla snabbt och utvecklas ju otroligt mkt på förskolan med, häng i så ska du se att Junie snart vinkar hej då och innan du vet ordet av det vill hon inte med hem istället! Kramis
I Lilys grupp är dom totalt 17 stycken också men dom brukar ha typ 14 som mest samtidigt sa dom för barnen går om varann en del. Förstår att ni som är i branschen får en helt annan inblick i det här. Jag är så glad att mina bara behövt/behöver gå 15 timmar i veckan. Det är jobbigt att behöva lämna bort sina små:(
Kram