Emma - Det är så jag säger det

Det har varit fullt ös denna helg så därför är det mer än tillåtet att slöa lite när Junie vilar middag nu....Fast jag ska snart gå och hänga tvätt...Junie har hostat väldigt ett par nätter nu och sömnen har blivit lite störd, inatt lyckades jag dessutom välta ut halva flaskan Bricanyl rakt ner i handfatet, den hostmedicin som hon tar utan att tjafsa emot. Kvar har vi nu mollipect som jag försökte ge henne i sömnen nu men hon hann vakna och slå bort handen så det var inte många droppar som hann ner. Bricanylen spar jag på! Om ett par dagar är det dags för semester, känns skönt men fortfarande lite spänt. Men Sara, jag tror du har rätt, Junie kommer säkert sitta som dina tjejer på planet medan jag skriker inombords;) När vi kommer hem från resan är det snart dags för ultraljud, faktiskt på Junies tvåårsdag. Så jag hoppas det går bra annars känns det lite trist att få dåliga besked en dag som sådan. Det skulle väl kännas förjävligt rent ut sagt vilken dag det än var. Den här graviditeten känns lite overklig, man har inte tid att känna efter så mycket samtidigt som känner att man inte hinner njuta. Det är så långt mellan barnmorskebesöken, ultraljud osv att man vet ju knappt om man har "nåt" därinne. Innan man har börjat känna sparkar osv känns det faktiskt lite jobbigt om jag ska vara ärlig! Nu vill man se, känna eller höra bebis! Junies presenter inhandlade vi iaf igår, både i butik och över nätet. Känner mig nöjd! Nu hoppas jag på att Gustav kan komma hem till den dag vi har kalas, så han kan göra en tårta utan dess like! Ingen press...
Babycakes, snart TVÅ år gammal! Galet.