Emma - Det är så jag säger det

15/4 Kl. 02.12 såg hon dagens (eller nattens) ljus för första gången: Vida Estella Fagerman! 👏 Det tog nästan exakt 24h från starten hemma till slutet på CSK! Och det var kortfattat en jävligt jobbig förlossning som slutade med tre personer som drog o slet med sugklocka medan en annan typ la sig på min mage med all sin kroppsvikt. Så no more kids for me! I'm done! Vida var 51 cm lång och vägde 3710g när hon kom ut och har svart mysigt bebishår, än så länge väldigt brunaktiga ögon o fransar att dö för! Med andra ord har vi nu "en colombian och en svensk" till döttrar! Junie är en väldigt stolt och snäll storasyster som gärna är med o hjälper till och delar ut pussar o kramar. Man kan ändå märka att det är en omställning för henne på olika sätt, vilket man får lov att respektera och förstå. Vida är än sålänge en liten krabat som verkar gilla att äta ofta, och nattetid har vi pyjamasparty all night long...inte mycket sömn med andra ord men det ordnar väl upp sig får vi tro!:) igår orkade inte min kropp mer dock efter en vecka utan sömn, fick världens frossa och var allmänt utsliten så jag pumpade o wille tog nattpasset! Skönt. Allt känns väldigt bra och årstiden är verkligen på vår sida så nu ska det promeneras och spenderas tid ute. Bloggen kommer kanske inte vara på första plats på priolistan men inlägg kommer när andan och tiden faller på.