Tillbaks till vardagen
Ja jag har lite vardagsångest känner jag. Det känns lite omotiverande att gå till jobbet när man dels inte har kroppen på sin sida, men också den biten att jag faktiskt så småningom ska gå på mammaledighet och ska inte gå tillbaka till den arbetsplats jag är på nu, eftersom det bara är ett långvikariat som egentligen skulle fortsatt till augusti. Imorgon har vi iaf fortbildningsdag så det är inga barn där, Junie får vara hemma med sin kära pappa. Junie har för övrigt lekt med mammas kompisar idag, på förmiddagen var det en promenad med tant Tove, vi matade änderna som för övrigt verkar vara rätt mätta nuförtiden, vi är nog inte ensamma om att mata dom. Efter vila o lagom till mellis kom tant Anna och båda lekdejterna var superkul tyckte Junie. 
Junie älskade Otto! Så det bådar ju gott för framtiden...
Imorn ska jag försöka hinna städa bort julen, har inte kommit dit än. Kommer sakna julgranen dock, den ger ju så mysigt ljus! Resten av veckan kommer bara bestå av jobb. Fick en kallelse till specialistmödravården i slutet av månaden, där de ska avgöra om jag får/kan/ska föda på naturlig väg, med tanke på hur det gick sist! Mig kvittar det väl lite egentligen, bara lillasyster kommer ut välbehållen. Det var mysigt att få nosa lite på lilla söta Otto i helgen och längtan efter vår egna lillfis börjar ge sig till känna. Men jag kan fortfarande känna lite "hjärtsnörp" över att det ska finnas två små hjärtan att älska utan att Junie ska känna sig åsidosatt. Men å andra sidan, nästan varenda kotte har ju syskon så det ska nog gå bra. 😩😋
Junie älskade Otto! Så det bådar ju gott för framtiden...
👋
Kommentarer
Postat av: Mia L
Mysigt att få nosa på bebis. Känner igen det där med att få ångest av att kärleken ska räcka till två. Hur gör man? Hur räcker hjärtat till? Känns just nu lika svindlande som att tänka på att universum är oändligt... Men som du säger, nästan varenda kotte har ju syskon...
Trackback