Emma - Det är så jag säger det

Ja i natt har hon varit med oss i tre veckor det lilla livet. Hon är ett praktexemplar av hur ett spädbarn "ska vara": äta bajsa sova dock med magknip o körningar på kvällarna. Idag har Wille börjat jobba igen, vi mjukstartade genom att hänga inne hos mormor och morfar på förmiddagen, vi tog till o med lunchvilan därinne, Vida fick vara nere med mormorn och morfarn så fick Junie o jag en chans att gosa med varandra. Det är lite separationsångest från min sida, jag saknar Junie fast hon är precis vid min sida mestadels av tiden och alla stunder av "egentid" med henne såsom nattningarna och annat är guld värt. På eftermiddagen åkte vi till Mia och Stina och nytillskottet Sixten! Som är två veckor yngre än Vida. Junie fick äntligen hoppa studsmatta, som hon längtat och Stina och hon hade riktigt roligt tillsammans. Mammorna fick chans att prata av sig o bebbarna sov mest! Junie ville inte åka hem....Imorrn ska hon tillbaks till Föris och Vida och jag får chans att umgås på tu man hand också. Det ÄR en omställning att få två barn istället för ett, det kan ingen säga nåt annat om! Imorrn är det även dags att säga hejdå till min moster, lika trist varje år när hon ska åka, tiden går så fort när hon är här. Nästa gång hoppas vi att det är vi som hälsar på i USA!